Fiskarter

FISKARTER

 

Abborre (Perca fluviatilis)

 

Abborren finns allmänt över hela Sverige med undantag för fjällregionen. Den förekommer i Östersjöns kustområden upp till norra Bottenviken. Leken sker under april–juni på grunt vatten, i kustmiljöer ofta på vasstubb och nateväxter.

 

Abborren är relativt stationär under uppväxttiden men företar vandringar till lekplatser. I Östersjön har vandringar mellan olika kustavsnitt påvisats.

 

Hanen blir könsmogen vid 2–4 års ålder och honan vid 3–5 år. En ålder av 22 år har konstaterats men vid kusten blir de vanligtvis inte äldre än 10–15 år. Honan kan uppnå en längd kring 50 cm och vikt över 4,5 kilo. Över 40 cm och ett kilo får anses som stort. Hanen väger sällan över ett halvt kilo.

 

Abborrens rekrytering gynnas av höga sommartemperaturer. Under vintern finns abborren på djupbottnar ända ned till 60 meter. Sommartid samlas abborren gärna i vegetation på grunt vatten. Första året lever den av djurplankton och övergår sedan till att äta insektslarver, kräftdjur och små fiskar. Vid 15–20 cm övergår den ofta till enbart fisk och kräftdjur som föda.

Gädda (Esox lucius)

 

Gädda finns i sjöar över hela landet utom i fjällen, samt längs Bottniska vikens och egentliga Östersjöns kuster.

 

Lekområde

Leken sker från mars till maj, i sjöar på översvämmade strandängar och vid kusten i vegetationsklädda grunda vikar där vattentemperaturen stiger snabbast under våren. Rommen är svagt klibbig och fäster vid vegetationen. Det är vanligt att kustbestånd vandrar upp i sötvatten för lek. Hanen könsmognar vid 2-3 års ålder och honan vid 2-5 års ålder.

 

Vandringar

Gäddan är som mest aktiv i samband med lek under tidig vår. Övriga tider är den mycket stationär och förflyttar sig främst när den behöver nya födosöksområden. Nyligen utförda genetiska studier längs Sveriges kuster visar att gäddor har ett starkt släktskap inom avstånd under 100 km.

 

Maximal ålder och storlek

Åldrar runt 30 år har konstaterats. Honorna kan bli mycket storvuxna, i sällsynta fall över 20 kilo.

 

Biologi

Gäddan är ett rovdjur redan från det första levnadsåret. Den lever vanligen stationärt och strandnära i skydd av vegetation och jagar genom snabba utfall mot bytet. Gäddan äter alla slags fiskar, även sin egen art. Den kan också fånga ormar, grodor och fågelungar. Tillväxten är snabb och mycket variabel.

 

Mört (Rutilus rutilus)

 

Mörten tillhör familjen karpfiskar och är en av Sveriges vanligaste sötvattensfiskar. Den lever i söt- och brackvatten i hela Sverige och längs östkusten och den simmar i stim. Det är ovanligt att mört förekommer i sjöar som ligger mer än 350 m över havet, men enstaka förekomster finns upp till 800 m.ö.h.

 

Mörten är silverglänsande och ögonen är röda. Den blir vanligtvis som mest cirka 20 cm lång, men den kan bli upp till 30 cm. Den väger oftast inte mer än ett hekto. Den kan bli ända upp till cirka 25 år gammal, men det är naturligtvis ytterst sällsynt.

 

Mörten leker under varma dagar på våren och kan då lägga upp till 200 000 ägg, som kläcks efter 8 till 12 dygn. Ynglen är då cirka 1 millimeter stora och efter 6 månader har de vuxit till cirka 4-5 centimeter. De växer alltså ganska långsamt. Den lever av plankton, insekter, larver, snäckor, kräftdjur och i nödfall växtdelar.

 

I Sverige äter man inte längre mörten, men i andra länder i Östeuropa används den ännu som matfisk. Idag kan man alltjämt köpa konserverad mört i Finland, oftast inlagd i olja eller tomatsås. Här använder vi den som agn vid gäddfiske och som kräftbete.

 

Namnet mört har ett namn som är osäkert till sin bakgrund, men möjligen kan det isländska ordet ´murti´ (liten eller kort) ge en förklaring.

 

Siklöja (Coregonus albula)

 

Siklöja finns i djupa insjöar i hela landet, samt allmänt i Bottenviken. Den förekommer även i Medelpads och Ångermanlands kustvatten i anslutning till de stora älvarna.

 

Siklöjan könsmognar vid knappt ett års ålder. Leken sker från oktober till december på sand- och grusbottnar på varierande djup.

 

På sommaren är siklöjan spridd över Bottenviken och på hösten vandrar den in till norra Bottenvikskusten för att leka. Vandringarna är sällan längre än tio mil. Siklöjan kan bli upp till 10 år. I sötvatten har exemplar upp till 45 cm och ett kilo fångats.

 

Arten lever pelagiskt i stim. Födan består av planktoniska kräftdjur och insektslarver. Tillväxten varierar mellan områden. Siklöjan blir vanligen 15-20 cm och sällan över 30 cm. Liksom för många andra pelagiska fiskarter påverkas reproduktionsframgången starkt av klimatet och rekryteringen varierar mycket mellan år.

 

 

Sik (Coregonus lavaretus)

 

Siken hittar vi från Bottenviken till södra Östersjön, samt i anslutning till sötvatten längs västkusten. I sötvattensområden förekommer den i Norrland, Svealand och östra Götaland.

 

Lek

Siken könsmognar mellan 3-5 års ålder och leken sker vanligen under hösten, i älvar eller vid stränder. Rommens överlevnad är bäst på grus- och sandbottnar.

 

Vandringar

Sikens beteende varierar och vissa bestånd vandrar upp i älvar för att leka, medan andra leker längs kusten/stränderna. Siken vandrar mot djupare, kallare vatten under sommarhalvåret.

 

Maximal ålder och storlek

Siken kan bli upp till 25 år. I vissa bestånd blir individerna aldrig större än cirka ett halvt kilo medan de i andra bestånd kan nå en vikt upp emot 5-6 kilo.

 

Biologi

Sik uppvisar ett stort antal ekologiska former som har olika födoval, tillväxthastighet, lekbeteenden och utseende. Dessa indelas översiktligt i vandringssik, som vandrar till älvar för lek, och stationär sik som leker i havet eller insjöar. Vissa är planktonätare medan andra främst äter bottendjur. Siken kräver kallt och förhållandevis syrerikt vatten.

 

 

Sutare (Tinca tinca)

 

Sutaren tillhör familjen karpfiskar och återfinns huvudsakligen i södra Sverige upp till Värmland-Uppland. Arten trivs över relativt grunda mjukbottnar, ofta i näckrosbestånd, där den gärna, liksom braxen, äter fjädermygglarver. Sutare tillväxer långsamt, men kan nå 1-2 kg i vikt vid 40-50 cm.

 

Den är bronsfärgad, men vid vissa tider nästan svart. Den har gröna fenor, röda ögon och skäggtöm. Sutaren är täckt av ett tjockt lager slem.

 

Sutaren håller sig nere på botten i sjöar eller i bräckt vatten, men unga individer vandrar också i vattendrag. Sutaren är en tålig fisk och klarar såväl låga syrehalter som höga vattentemperaturer. Ofta är sutare och ruda de sista två fiskarna som överlever i sjöar med syrgasbrist. Den lever av maskar, insekter, mygglarver och ibland småfisk.

 

Den blir könsmogen vid 2-3 års ålder och leker sedan i flera perioder. Sutaren kan bli 10 år gammal.

 

Sutare var förr en uppskattad matfisk och har aktivt spridits till flera vatten. Det är således en fin matfisk, men har idag ej något egentligt marknadsvärde. Den är dock uppskattad för sportfiske.

 

Förr betraktades arten som fiskarnas läkare och den tillskrevs medicinska egenskaper, t ex som kur mot malaria. Det latinska ordet ´sutor´ betyder ´skomakare´. Arten har lokalt kallats för ´skomakare´ på grund av sin mörka färg och beredbara skinn.

 

 

 

Gös (Sander lucioperca)

 

Gösen förekommer allmänt i Vänerns, Hjälmarens och Mälarens vattensystem. I Östersjön finns den främst vid Upplandskusten, i delar av Stockholms skärgård och i Bråviken. Den förekommer dock i skärgårdar från norra Småland till Norrbotten.

 

Hanen könsmognar vid 2-4 års ålder, medan honan könsmognar vid 3-5 års ålder. Leken sker under april–juni på leriga, sandiga, grusiga eller steniga bottnar med växtlighet på en till tre meters djup. Lek sker även i svagt rinnande vatten. Romkornen läggs i grunda lekgropar där de klibbar fast på underlaget. De vaktas några dygn av hanen.

 

I kustvatten vandrar gösen oftast bara kortare sträckor (de flesta under en mil), men vandringar på över 10 mil har förekommit.

 

En ålder av 23 år har konstaterats. I sötvatten har exemplar med en längd på 130 cm och en vikt på 15 kilo fångats.

 

Gösen trivs bäst i större grumliga sjöar och brackvattensskärgårdar, samt i svagt strömmande vattendrag. Under sommaren är den mest aktiv nattetid och under andra årstider vid skymning. Som ung lever gösen av fiskyngel och kräftdjur och som vuxen enbart av fisk.